Jaha, vad var det jag sa... Jag slutade skriva... Men skam den som ger sig.
Det har ju hänt en hel del sen jag skrev senast. Jag boade (så mycket jag kunde på dessa 50 kvadrat), jag mådde pyton (graviditet=blä), jag genomgick en "vanlig" förlossning (efter terapi på SöS och jag kan faktiskt rekomenedera denna variant till alla som är gravida...), fick genom det sistnämnda äntligen träffa vår fantastiska dotter Eira (helt hux flux var det mer än värt att må skit i massa månader och ha förbaskat jävla skitont under förlossningen).
Eira är värd hela jordens vikt i guld och mer därtill. Jag skulle inte byta henne mot varken världsfred eller botemedel mot världens alla sjukdomar....
Helt plötsligt öppnades dörren till en helt ny sorts kärlek, en kärlek som jag nu är helt säker på att man endast kan känna när man fått barn. Jag trodde att jag hade ganska bra koll på hur det skulle kännas sådär innan jag fick Eira, men icke sa nicke...
Denna kärlek jag har till vår dotter är helt vansinnigt underbar men ibland bara vansinnig.
Jag kan nästan primitivt morra när någon suspekt person närmar sig barnvagnen, jag (som tro det eller ej är ganska konflikträdd) skällde tillbaka på en gubbe som tyckte jag tog alldeles för mycket plats i rulltrappan med barnvagn...
(Och alla som känt mig länge och hört mig klaga på alla som går runt med barnvagnar på stan, JAG TAR TILLBAKA ALLT! Det var iofs några år sedan jag hasplade ur mig dessa klagomål så jag skyller både på att jag var ung och dum samt att jag nu (helt ologiskt) försvarar mig med att jag alltid varit så liten och nätt att det inte är mer än rätt att jag nu breder ut mig i rulltrappor och på gator och torg!
Faktiskt en tanke som slog mig många gånger under graviditeten, när jag som en heffaklump faktiskt fyllde ut ett helt bussäte och kanske mer därtill, att va sjutton, en sån spinkfis som jag alltid varit faktiskt är min tur att ta lite plats fysiskt. För ta plats på andra sätt har jag då alltid gjort...
Ja, ja, önska mig nu lycka till att kunna fortsätta blogga, jag tycker att jag har mindre tid till allt nu, jag måste ju trots allt spendera timme efter timme med att sitta och titta på min vackra dotter, även när hon sover.....
onsdag 19 augusti 2009
onsdag 8 april 2009
Jag vill BOA!!!
Jag har ett galet behov av att boa och fixa i lägenheten. Dock så är jag så tjock och har så ont att jag inte kan! Sicket dilemma, jag vill städa för första gången i mitt liv och då kan jag inte! GALET! (Eller så är min kropp sjukt smart och vill just endast för att jag inte kan).
Vi har väldigt smutsigt hemma och oorganiserat.Det går inte när man skall köra compact living med bebis och allt. Jag får allt ta fram pekpinnen så får Markus slava medans hans feta hustru gapar och skriker..
Jag svor innan jag blev gravid att jag inte skulle förändra mig ett dugg under graviditeten, att jag skulle vara snygg, pigg och glad och aldrig prata om bebisar.
Eller hur?! Nu är jag ett hormonstint monster som klagar, skriker och gapar. Gråter,är trött och fet. Jag pratar dessutom vitt, brett och gärna om min kanonkula...
Eeuuuuw, jag är förlorad i det hormonella bebisträsket, jag sjunker, hjälp! ;)
Dock så drömmer jag om sprit och bärs, MUMS, så lite av den gamla Karin finns nog allt kvar! JAY! Tack för att jag får behålla min allra bästa sida! Moahahahahaha!
Vi har väldigt smutsigt hemma och oorganiserat.Det går inte när man skall köra compact living med bebis och allt. Jag får allt ta fram pekpinnen så får Markus slava medans hans feta hustru gapar och skriker..
Jag svor innan jag blev gravid att jag inte skulle förändra mig ett dugg under graviditeten, att jag skulle vara snygg, pigg och glad och aldrig prata om bebisar.
Eller hur?! Nu är jag ett hormonstint monster som klagar, skriker och gapar. Gråter,är trött och fet. Jag pratar dessutom vitt, brett och gärna om min kanonkula...
Eeuuuuw, jag är förlorad i det hormonella bebisträsket, jag sjunker, hjälp! ;)
Dock så drömmer jag om sprit och bärs, MUMS, så lite av den gamla Karin finns nog allt kvar! JAY! Tack för att jag får behålla min allra bästa sida! Moahahahahaha!
fredag 3 april 2009
SÖS
Hade lika ont idag som igår och ringde SÖS och fick en tid på eftermiddagen. Väl där så mätte man mina sammandragningar samt hjärtslagen på vår bebis. Bebisen verkar må hur bra som helst (går inte att beskriva hur skönt det var att höra), men jag mår desto uslare...
Jag fick antibiotika mot urinvägsinfektion utan att dom visste om jag hade det, mest för att vara på den säkra sidan. Sedan så undersökte dom mig för att återigen säkerställa att jag inte börjat öppna mig. Blir det inte bättre av antibiotikan så vill dom sjukskriva mig på 100 %. Det vill inte jag men antar att jag inte har så mycket att säga till om i den frågan.
Imorgon ska vi åka till Gävle och hälsa på Markus föräldrar och syskon, det ska bli skönt att komma bort lite.
Markus är det bästa stödet, jag är lyckligt lottad på den avdelningen. Dock så är jag uppenbarligen inte världsbäst på att vara gravid....
Jag fick antibiotika mot urinvägsinfektion utan att dom visste om jag hade det, mest för att vara på den säkra sidan. Sedan så undersökte dom mig för att återigen säkerställa att jag inte börjat öppna mig. Blir det inte bättre av antibiotikan så vill dom sjukskriva mig på 100 %. Det vill inte jag men antar att jag inte har så mycket att säga till om i den frågan.
Imorgon ska vi åka till Gävle och hälsa på Markus föräldrar och syskon, det ska bli skönt att komma bort lite.
Markus är det bästa stödet, jag är lyckligt lottad på den avdelningen. Dock så är jag uppenbarligen inte världsbäst på att vara gravid....
torsdag 2 april 2009
Smärta
Har haft väldigt smärtsamma sammandragningar ikväll.. Undrar vad som är fel? Bebisen rör sig mycket som skönt är.
tisdag 31 mars 2009
Lycka
När jag gått och lagt mig fick jag sms från världens bästa make (min), han skrev:
"Jag är så otroligt lyckligt lottad som har en sådan otroligt vacker, smart, snygg och sexig fru. Jag älskar dig så otroligt mycket och varje gång jag tänker på våran familj så blir jag alldeles varm inombords... Jag älskar dig. Puss och god natt."
Jag sov helt vansinnigt gott med mycket värme i hjärta och själ. Jag är minst lika lyckligt lottad jag....
"Jag är så otroligt lyckligt lottad som har en sådan otroligt vacker, smart, snygg och sexig fru. Jag älskar dig så otroligt mycket och varje gång jag tänker på våran familj så blir jag alldeles varm inombords... Jag älskar dig. Puss och god natt."
Jag sov helt vansinnigt gott med mycket värme i hjärta och själ. Jag är minst lika lyckligt lottad jag....
fredag 27 mars 2009
Läkarbesök
Äntligen fredag och äntligen dags för läkaren! Har aldrig tidigare i mitt liv längtat efter att gå till läkaren, speciellt inte när jag är fullt medveten om att en gynundersökning kommer att ske! Men jag måste få veta vad jag kan göra för att underlätta dessa sammandragningar som driver mig till vansinne om dagarna. Har räknat dom nu och i onsdags var det 31 stycken och igår var det 24. Då tycker jag själv att det varit väldigt lugnt mot vad det brukar..
Jag kommer in till en superbra läkare, hon tar mig på allvar och undersöker mig för att fastställa att jag inte börjat öppna mig och JAY jag var sluten som en mussla!
*tjoho och dansa runt ring*
Dock så tyckte hon att det var oroväckande med min panikångest attack samt att jag har så mycket sammandragningar. De andra krämporna får jag allt lära mig att leva med. (Ante mig). Hon ville sjukskriva mig på 50% men jag förhandlade ner det till 25% till en början iallafall. Jag har blivit lovad att kunna jobba en del hemma framöver och jag känner att jag vill prova på en liten dels sjukskrivning före jag hoppar på något mer.
Min chef tycker väl sissodär, men jag har ställt upp tillräckligt på mitt jobb och mitt samvete belastas inte ett skit av detta. Skulle dom inte behandla mig precis som jag vill bli behandlad nu kan jag lika gärna bli sjukskriven på 100%, punkt slut.
Det är inte bara mig det handlar om längre, jag har en mycket viktigare liten krabat att tänka på nu mera. Detta är ingen lek utan blodigt allvar..
Jag gick inte till jobbet efter läkarbesöken, åkte hem och mös i soffan istället.
Nu är klockan strax åtta, Markus jobbar och älskade Dogge ligger som en boll och sover i soffan. Kanske ska passa på att jobba i några timmar... Eller så gör jag det imorgon.
Skönt att veta att allt är okej med min tjocka kropp och att bebisen mår bra.
Jag kommer in till en superbra läkare, hon tar mig på allvar och undersöker mig för att fastställa att jag inte börjat öppna mig och JAY jag var sluten som en mussla!
*tjoho och dansa runt ring*
Dock så tyckte hon att det var oroväckande med min panikångest attack samt att jag har så mycket sammandragningar. De andra krämporna får jag allt lära mig att leva med. (Ante mig). Hon ville sjukskriva mig på 50% men jag förhandlade ner det till 25% till en början iallafall. Jag har blivit lovad att kunna jobba en del hemma framöver och jag känner att jag vill prova på en liten dels sjukskrivning före jag hoppar på något mer.
Min chef tycker väl sissodär, men jag har ställt upp tillräckligt på mitt jobb och mitt samvete belastas inte ett skit av detta. Skulle dom inte behandla mig precis som jag vill bli behandlad nu kan jag lika gärna bli sjukskriven på 100%, punkt slut.
Det är inte bara mig det handlar om längre, jag har en mycket viktigare liten krabat att tänka på nu mera. Detta är ingen lek utan blodigt allvar..
Jag gick inte till jobbet efter läkarbesöken, åkte hem och mös i soffan istället.
Nu är klockan strax åtta, Markus jobbar och älskade Dogge ligger som en boll och sover i soffan. Kanske ska passa på att jobba i några timmar... Eller så gör jag det imorgon.
Skönt att veta att allt är okej med min tjocka kropp och att bebisen mår bra.
tisdag 24 mars 2009
Barnmorskan
Vi åker in till barnmorskemottagningen direkt på morgonen när dom öppnar, efter en halvtimme får vi komma in. Det är inte min vanliga barnmorska utan en annan. Det känns som hon förstår och respekterar det jag säger och hon undersöker magen och lyssnar på vår bebis. Bebisen mår jättebra (Tack gode gud) men eftersom jag har så otroligt mycket sammandragningar och andra krämpor bokar hon en läkartid till mig nu på fredag. Hon tror att det är viktigt för mig mentalt att få veta att allt är okej samt att hon säger att skulle det inte vara okej så är det bäst att få reda på det så fort som möjligt. Jag blir så glad av att bli tagen på allvar och känner att allt ljusnar.
Kanske är detta en självklarhet för många, men för mig är det verkligen ett steg framåt. Att ta för sig och inte ge sig när folk säger: ja, ja, så har alla det eller ja, ja, du får allt ta och stå ut. Nu är det slut med det, jag måste ligga på för att få den hjälp jag behöver.
Markus och jag tar efter detta en riktigt feel good dag. Vi strosar på IKEA och shoppar, beställer barnvagn och bilbarnstol, storhandlar och myser.
Imorgon ska jag gå till jobbet igen...
Kanske är detta en självklarhet för många, men för mig är det verkligen ett steg framåt. Att ta för sig och inte ge sig när folk säger: ja, ja, så har alla det eller ja, ja, du får allt ta och stå ut. Nu är det slut med det, jag måste ligga på för att få den hjälp jag behöver.
Markus och jag tar efter detta en riktigt feel good dag. Vi strosar på IKEA och shoppar, beställer barnvagn och bilbarnstol, storhandlar och myser.
Imorgon ska jag gå till jobbet igen...
måndag 23 mars 2009
Fy fan vilken dag
På morgonen när jag vaknade kändes allt okej (för att vara måndag). På vägen till jobbet kände jag en obehaglig ilska byggas upp i kroppen, detta fortsatte även när jag klev innan för dörrarna. Vid niotiden går jag på toaletten och börjar okontrollerat att storgråta, ingen aning om varför, har bara ont i magen och är så trött... Går ut på kontoret igen men får springa tillbaka till toaletten när en panikångest attack kastar sig över mig. Har svårt att andas och gråter hystersiskt i flera minuter. När det är klart går jag till Fanny, chefen, och berättar vad som hänt och säger att jag inte kan vara kvar på jobbet. Ringer och väcker Markus som kastar sig in i bilen för att komma och hämta mig. Efter en sån här attack är jag helt färdig så när vi kommer hem så lägger vi oss och sover ett par timmar.
Bestämmer oss för att åka till barnmorskan imorgon, för att ta reda på varför jag är så orolig. Jag tror att mitt senaste besök har gjort mig förvirrad och mer rädd och att jag nu blockerar allt som händer i min kropp.... Jag behöver gå till doktorn....
Markus är min klippa, han är en trygghet utan dess like. Jag är så vansinnigt glad att han finns i mitt liv och är stolt över att bära hans barn.
Bestämmer oss för att åka till barnmorskan imorgon, för att ta reda på varför jag är så orolig. Jag tror att mitt senaste besök har gjort mig förvirrad och mer rädd och att jag nu blockerar allt som händer i min kropp.... Jag behöver gå till doktorn....
Markus är min klippa, han är en trygghet utan dess like. Jag är så vansinnigt glad att han finns i mitt liv och är stolt över att bära hans barn.
fredag 20 mars 2009
Bilen är här
Vill bara skriva och säga att jag har en löjligt stolt make nu när han hämtat bilen!
Jag är en nöjd maka då han tar bilen till jobbet nu.. Det betyder ingen öl efter jobbet och att han kommer hem till mig tidigare än annars. Mycket bra, jag kommer att kunna sova mycket bättre om nätterna!
Jag är en nöjd maka då han tar bilen till jobbet nu.. Det betyder ingen öl efter jobbet och att han kommer hem till mig tidigare än annars. Mycket bra, jag kommer att kunna sova mycket bättre om nätterna!
torsdag 19 mars 2009
Syjunta
Efter jobbet var det dags för syjunta, Karin S, Rebecca och jag gick till Nem nem och käkade middag. Så roligt att äntligen träffa Karin S igen.. Saknar henne som fan!
Vi åt massor, snackade galet mycket skit och när vi var klara klev Markus av sitt skift och vi åkte hem och kollade på American Idol. Fick en massa kli på ryggen, life is good...
Vi åt massor, snackade galet mycket skit och när vi var klara klev Markus av sitt skift och vi åkte hem och kollade på American Idol. Fick en massa kli på ryggen, life is good...
tisdag 17 mars 2009
Barnmorskan
Idag var vi till barnmorskan, första gången på nio veckor, jag har längtat både för att få veta att allt är okej men även för att äntligen få svar på alla mina frågor.
Ovant för mig att längta till ett sån't här besök, då min läkarskräck även sträcker sig över sjuksköterskor, barnmorskor mm.
När vi kom dit träffade vi en person som utbildar sig till barnmorska och inte våran "vanliga"barnmorska. Jag började berätta om de besvär jag har och hon antecknade. Ganska tidigt så upptäckte jag att hon var nervös, avbröt mig vid fel tillfällen och hade inte svar på någon av mina frågor. Eller rättare sagt hon svarade med att det får vi fråga min "vanliga" barnmorska senare.
Jag blev svettigare och svettigare, vill självklart inte vara den mesen som darrar, gråter osv när jag är på sjukhus eller sjukhusliknande inrättningar, men det är så jag fungerar.
Det slutade med att jag blev undersökt två gånger, fick berätta allt två gånger osv. Dom stressade på mig på grund av att vår tid tagit slut, men det är väl för fan inte mitt fel då jag fått berätta allt för en jävla läkarstudent som inte kan hjälpa mig?
Det hetsiga temperamentet hade jag naturligtvis inte då, jag är from som ett lamm i den där miljön. Jag gav dom lite blod och skulle komma tillbaka med morgonpiss dagen efter.
Viktigt att nämna är att vårat barn verkar må bra, det är bara dess kära mor som är skrupplig.
När vi står vid tunnelbanan efteråt börjar jag gråta. Jag känner att jag endast blivt mer förvirrad av detta besök. Jag får små panikkänslor och känner att jag aldrig mer vill gå tillbaka.
Markus tröstar och tröstar, jag somnar utmattad tidigt denna kväll
Ovant för mig att längta till ett sån't här besök, då min läkarskräck även sträcker sig över sjuksköterskor, barnmorskor mm.
När vi kom dit träffade vi en person som utbildar sig till barnmorska och inte våran "vanliga"barnmorska. Jag började berätta om de besvär jag har och hon antecknade. Ganska tidigt så upptäckte jag att hon var nervös, avbröt mig vid fel tillfällen och hade inte svar på någon av mina frågor. Eller rättare sagt hon svarade med att det får vi fråga min "vanliga" barnmorska senare.
Jag blev svettigare och svettigare, vill självklart inte vara den mesen som darrar, gråter osv när jag är på sjukhus eller sjukhusliknande inrättningar, men det är så jag fungerar.
Det slutade med att jag blev undersökt två gånger, fick berätta allt två gånger osv. Dom stressade på mig på grund av att vår tid tagit slut, men det är väl för fan inte mitt fel då jag fått berätta allt för en jävla läkarstudent som inte kan hjälpa mig?
Det hetsiga temperamentet hade jag naturligtvis inte då, jag är from som ett lamm i den där miljön. Jag gav dom lite blod och skulle komma tillbaka med morgonpiss dagen efter.
Viktigt att nämna är att vårat barn verkar må bra, det är bara dess kära mor som är skrupplig.
När vi står vid tunnelbanan efteråt börjar jag gråta. Jag känner att jag endast blivt mer förvirrad av detta besök. Jag får små panikkänslor och känner att jag aldrig mer vill gå tillbaka.
Markus tröstar och tröstar, jag somnar utmattad tidigt denna kväll
fredag 13 mars 2009
Vår nya Volvo!!
Jihaaaa, nu är vi stolta bilägare! En Volvo V50, årsmodell 2009 köpte vi idag, får hämta den på fredag.
Tjohoooooooo, är lycklig och lite matt efter ha shoppat loss för galet mycket pengar....
Ett mindre stolt inköp är den lilla toapallen (en liten i plats som bar står på när dom borstar tänderna...) som jag numera behöver för att komma i badkaret. Mina onda (både som i elaka och ömmande) fogar klarar inte av den höga badkarskanten längre.
Till mitt försvar så är det ett högt inbygdt gammalt badkar....
torsdag 12 mars 2009
Jobba hemma
Jobba hemma är min nya absoluta favorit. Har alltid trott att jag skulle känna mig ensam och ha tråkigt om man jobbade hemma. Icke sa nicke, jag tycker att det är sjuuuuukt skönt. Dessutom så får jag mycket mer gjort när jag jobbar hemma än när jag är på jobbet... Plus att man kan göra det med svettluktande, med flottigt hår i mjukisbrallor, inte fy skam det heller!
tisdag 10 mars 2009
Nem nem quan
Denna vietnamesiska restaurang har blivit mitt andra hem och jag släpar med glädje dit nya människor så fort jag får chansen! Denna kväll var det Fatou och Pimpan som fick smaka på deras underbara mat. Dock så äter jag alltid färska vårrullar med massor av koriander till förrätt, har snöat in mig något.... (Fast varför bryta ett vinnande koncept)
Så vansinnigt skönt att umgås med mina gamla vänner ikväll. Även skönt att fritt kunna blanda snacket, det blev prat och graviditeter, barn, skitsnack om gamla dumma vänner, sedan avslutades denna härliga kväll med en drink på vampyren och prat och sex och relationer. Life is good....
Tog taxi hem och tänkte, mer sån't här.... Hoppas att jag kan dra mitt strå till stacken och verkligen kämpa för att det skall bli mer sån't här.
Så vansinnigt skönt att umgås med mina gamla vänner ikväll. Även skönt att fritt kunna blanda snacket, det blev prat och graviditeter, barn, skitsnack om gamla dumma vänner, sedan avslutades denna härliga kväll med en drink på vampyren och prat och sex och relationer. Life is good....
Tog taxi hem och tänkte, mer sån't här.... Hoppas att jag kan dra mitt strå till stacken och verkligen kämpa för att det skall bli mer sån't här.
måndag 9 mars 2009
Vänner
Idag har jag fått en välbehövd dos av vänner. Jag åt lunch med älskade Natalie och efter jobbet gick jag hem till Tove och Bobby och åt middag.
Skönt att umgås lite....
Skönt att umgås lite....
måndag 23 februari 2009
En spark!!!
Åhhh, låg precis i sängen för att sova, klappade mig på magen, klämde lite till och med och då! Äntligen! Vår bebis gav mig en liten spark! En liten spark som kändes så otroligt mycket.
Nu är jag så glad och sprallig att jag inte kan sova!
Jag blev otroligt varm i hjärtat....
Nu är jag så glad och sprallig att jag inte kan sova!
Jag blev otroligt varm i hjärtat....
Karin = för slö för sitt eget bästa
Jag har ätit rostbiff och potatissallad varje kväll jag varit ensam flera dagar i sträck. Det är inte så att jag köpt ett jättepack och där av äter denna ensidiga kost, nej nej, jag går och handlar samma sak varje dag efter jobbet. Ett paket köpt potatissallad, ett paket med rostbiff, en gurka, en tomat, läsk och ett paket mums mums. Går hem och ger kissen mat, slevar upp min nyfångade mat på en tallrik och slevar i mig. Maken ringer och skäller på mig för att jag inte lagat någon mat och att jag inte åtminstone bytt maträtt, dock vågar han inte skälla för mycket av rädslan att jag inte ska orka äta något alls. Jag är slö och det är en halvdan protest för att jag är ensam så mycket, det är tråkigt att äta själv. Det är även tråkigt att laga mat. Tur att jag äter lunch ute varje dag, inte tur för ekonomin men tur för bebisen som annars hade fått en grymt enformig kost. Jag försöker dock dra ner på socker endast för bebisens skull… Jag äter galet mycket frukt istället, jag som aldrig ätit frukt i hela mitt liv! Som ung (cirka 5-6 år skulle jag tippa) försökte jag få igång en demonstration mot uttrycket ”frukt är godis”, för mig var ett kalas skit om man fick frukt i fiskdammspåsen. En dag förra veckan åt jag tolv kiwis på en dag… Kanske lite av en överdos men jag skippade i alla fall socker!
Jag är för slö för mitt eget bästa, om jag inte vore så slö kunde min mage vara fylld av läckerheter just nu, inte av halvtorr rostbiff och köpt potatissallad. Varierade dock min dessert idag, en sportlunch istället för fyra mums mums…. Living on the edge!
Jag är för slö för mitt eget bästa, om jag inte vore så slö kunde min mage vara fylld av läckerheter just nu, inte av halvtorr rostbiff och köpt potatissallad. Varierade dock min dessert idag, en sportlunch istället för fyra mums mums…. Living on the edge!
fredag 20 februari 2009
Plötsligt händer det.....
En meter.
Jag har legat mellan 96 och 99 centimeter i omkrets hela veckan, idag spräckte jag gränsen, jag är en meter i omkrets! 100,5 centimeter för att vara exakt. HAHAHAHA! Detta är vansinne.
Jag har legat mellan 96 och 99 centimeter i omkrets hela veckan, idag spräckte jag gränsen, jag är en meter i omkrets! 100,5 centimeter för att vara exakt. HAHAHAHA! Detta är vansinne.
torsdag 19 februari 2009
Älskade far fyller år!
Grattis älskade far! Att se dig titta på mig med en sån stolthet gör mig så varm, du kommer att kunna lägga till världens bästa morfar efter världens bästa pappa i ditt CV…
Vill någon gå och äta god Vietnamesisk mat så gå till Nem Nem på Åsögatan 90. Så jävla gott och faktiskt väldigt billigt. Jag, Markus, mor och far var där ikväll. Mätt och nöjd. JAY.
Vill någon gå och äta god Vietnamesisk mat så gå till Nem Nem på Åsögatan 90. Så jävla gott och faktiskt väldigt billigt. Jag, Markus, mor och far var där ikväll. Mätt och nöjd. JAY.
tisdag 17 februari 2009
Våran bebis
I slutet av Januari var vi på Ultraljud, jag lyckades inte få upp filmen här, men den finns på:
http://se.youtube.com/watch?v=c_BZhH0mP2I
måndag 16 februari 2009
Ett tråkigt besök från förr...
Usch på kvällen fick jag ett panikångest anfall. Har inte haft det på närmare sju år tror jag. Fy fan, jag blir orolig att vår stackars bebis blir påverkad av detta.
Jag måste må bättre, vårhelvetet får komma nu och Markus måste hitta personal som kan jobba på helger, saknar honom så det gör ont i hela kroppen.
Tack Ramses för att du gosade så mycket med mig under hela kvällen, vem vet jag kanske blir en kattmänniska till slut.
Jag måste må bättre, vårhelvetet får komma nu och Markus måste hitta personal som kan jobba på helger, saknar honom så det gör ont i hela kroppen.
Tack Ramses för att du gosade så mycket med mig under hela kvällen, vem vet jag kanske blir en kattmänniska till slut.
söndag 15 februari 2009
lördag 14 februari 2009
Alla hjärtans dag
Amerikansk skithögtid, men skidskytte VM startade idag det gör mig glad. Tjejerna var duktiga medans killarna var usla, hoppas att det var inledningsnerver.
Har upptäckt att min simultankapacitet blivit bättre, måste vara hormoner. I dag städade, diskade och bakade samtidigt. Tidigare vare sig städade, diskade eller bakade jag, sicken grej! Jag bakade chokladrutor, eller snoddas som de heter i sju sorters kakor, till Fatou i alla hjärtans dag present. Åkte till henne på kvällen (Markus jobbar som vanligt) och mös med familjen Pihlgren/Manneh. Katarina, Ida, Calle, Awa, Fatou, Marlon och jag åt sjukt god hemmagjort pizza och kollade på melodifestivalen. Snackade en massa skit och hade en vansinnigt bra kväll. TACK!
Har upptäckt att min simultankapacitet blivit bättre, måste vara hormoner. I dag städade, diskade och bakade samtidigt. Tidigare vare sig städade, diskade eller bakade jag, sicken grej! Jag bakade chokladrutor, eller snoddas som de heter i sju sorters kakor, till Fatou i alla hjärtans dag present. Åkte till henne på kvällen (Markus jobbar som vanligt) och mös med familjen Pihlgren/Manneh. Katarina, Ida, Calle, Awa, Fatou, Marlon och jag åt sjukt god hemmagjort pizza och kollade på melodifestivalen. Snackade en massa skit och hade en vansinnigt bra kväll. TACK!
fredag 13 februari 2009
Fördomar
Jag har alltid vetat att jag har haft vissa fördomar, säkerligen färre än dom flesta, men jag har garanterat alltid haft dom.
Jag mår illa av feta människor. Då menar jag inte runda goa människor utan feta (jag är med på TV endast för att jag har liggsår och har inte varit utanför huset på fyra år) människor.
Jag skäms inte för det. När jag önskar någon jag verkligen inte gillar något ont är det ofta fetma jag i hemlighet önskar dom.
Det är ju nästan sjukt, finns det en fördomsdoktor?
Dessutom är jag gravid och har gått upp 8-10 kilo. Typ vad folk går upp under en HEL graviditet, jag har bara genomfört en halv hitills. Är dock inte fet bara rundmagad.... ÄN SÅ LÄNGE!
Jag skäms inte för mina fördom, men om fem minuter kommer jag definitivt skämmas för detta inlägg... Eller?
Jag mår illa av feta människor. Då menar jag inte runda goa människor utan feta (jag är med på TV endast för att jag har liggsår och har inte varit utanför huset på fyra år) människor.
Jag skäms inte för det. När jag önskar någon jag verkligen inte gillar något ont är det ofta fetma jag i hemlighet önskar dom.
Det är ju nästan sjukt, finns det en fördomsdoktor?
Dessutom är jag gravid och har gått upp 8-10 kilo. Typ vad folk går upp under en HEL graviditet, jag har bara genomfört en halv hitills. Är dock inte fet bara rundmagad.... ÄN SÅ LÄNGE!
Jag skäms inte för mina fördom, men om fem minuter kommer jag definitivt skämmas för detta inlägg... Eller?
torsdag 12 februari 2009
Fan också....
Har precis kommit hem från jobbet när min älskade Markus ringer. Hans kollega Makda har precis varit inne och berättat att hon blivit sjukskriven... På ombestämd tid... Hans andra kollega Malin är i Asien tre veckor till vilket betyder att Markus kommer jobba sjuukt mycket de närmaste veckorna. Nyheten får mig att gråta som ett litet barn, känner mig ensam och övergiven med min tjocka mage... Markus blir självklart också minst lika ledsen, plus att det är ju faktiskt han som får arbeta ihjäl sig, men mina känslor verkar numera ha ensamrätt speciellt på att gråta.
Jag blir riktigt matt av att gråta, samtidigt så känns det som om jag verkligen behöver göra det... Är det bara hormoner eller har jag varit lycklig alldeles för länge?
Beställde två tidningar på nätet idag, båda innehåller jättefina mönster på bebiskläder, nu ska jag bli barnklädesdesigner och ägna min lediga tid till att sy.
Tycka synd om mig själv och sy...
Jag blir riktigt matt av att gråta, samtidigt så känns det som om jag verkligen behöver göra det... Är det bara hormoner eller har jag varit lycklig alldeles för länge?
Beställde två tidningar på nätet idag, båda innehåller jättefina mönster på bebiskläder, nu ska jag bli barnklädesdesigner och ägna min lediga tid till att sy.
Tycka synd om mig själv och sy...
onsdag 11 februari 2009
Mammagrupp??
Idag var jag "inkallad" för mammaträff... En träff för blivande mammor som alla är i omkring vecka 20. Jag har drömt mardrömmar om detta, uppväxt i orten där livets ord hade sitt fäste kan jag inte tro annat att jag är på väg till mitt första möte med sekten. Mammasekten.
Jag bestämde mig flera dagar innan att jag ABSOLUT INTE skulle säga ett ord under den här timmen vi skulle ses på mödravårdscentralen. Jag, Karin, hålla tyst i ett timme?? Vilket skämt.
Full med fördomar knallade jag dit och satt och blängde på de blivande mammorna. Jag hade störst mage, vissa knapp någon alls, lite avundsjuka blickar.... Mer drama än så blev det inte.... Jag kunde självklart inte hålla tyst utan bubblade på som om jag känt dessa vettskrämda mammor i flera år.... Sekt, absolut inte för min del, men dom stackrarna har säkert trott att dom hamnat i Knutby istället för Liljeholmen. Hallelulja, jag måste ut och träffa folk, mina vänner, så jag inte böjer mig och och sjunker så lågt som att hålla låda för mammagruppen!!
Fick reda på att jag måste gå på tonvis (tre) seminarier också, shit, kanske måste dra upp huvudet ur sanden och inse att jag ska bli mamma i sommar!
Jag bestämde mig flera dagar innan att jag ABSOLUT INTE skulle säga ett ord under den här timmen vi skulle ses på mödravårdscentralen. Jag, Karin, hålla tyst i ett timme?? Vilket skämt.
Full med fördomar knallade jag dit och satt och blängde på de blivande mammorna. Jag hade störst mage, vissa knapp någon alls, lite avundsjuka blickar.... Mer drama än så blev det inte.... Jag kunde självklart inte hålla tyst utan bubblade på som om jag känt dessa vettskrämda mammor i flera år.... Sekt, absolut inte för min del, men dom stackrarna har säkert trott att dom hamnat i Knutby istället för Liljeholmen. Hallelulja, jag måste ut och träffa folk, mina vänner, så jag inte böjer mig och och sjunker så lågt som att hålla låda för mammagruppen!!
Fick reda på att jag måste gå på tonvis (tre) seminarier också, shit, kanske måste dra upp huvudet ur sanden och inse att jag ska bli mamma i sommar!
tisdag 3 februari 2009
Varför denna blogg?
Förr om åren älskade jag att skriva, jag tycker mig minnas att jag till och med var bra på det. Jag skrev dikter, noveller men min absoluta favorit var att skriva tankar och känslor. Eftersom jag började med detta i tonåren (då jag var ansedd som otroligt många adjektiv i klassen med spinkig och ful) så var tankarna kanske inte ljusa som solen en sommardag, men att skriva var mitt verktyg till att ta tag i allt som hände denna svåra period i mitt liv. Jag har sparat massor men vill inte läsa det idag, dels för att jag inte vill minnas de tråkigare perioderna i mitt liv samt att jag kanske spräcker min bubbla och förstår att jag kanske inte alls varit någon stjärna på att skriva… För det är just det jag skall komma fram till genom detta, att jag desperat vill hitta tillbaka till skrivandet, att jag åter vill finna den njutning jag minns att jag haft när jag tidigare i mitt liv spenderat timmar i färgglada anteckningsblock.
Min förmåga att kunna skriva om mina känslor och tankar försvann cirka en månad efter den mest tragiska händelsen i mitt liv (hittills). Den 9/9 1999 så hittade jag min dåvarande sambo död på vårat vardagsrumsgolv, Gebre var 23 år när han dog jag skulle fylla 22 några månader efter jag hittade honom. Han var min första stora kärlek och var nog den första kille som verkligen älskade mig. Vi fick tre och ett halvt år tillsammans och jag har idag svårt att minnas hur jag var som person innan denna dag. Jag har självklart massor av minnen, men denna händelse har raderat bort en hel del. I ärlighetens namn är det kanske så att jag inte behöver minnas så mycket, jag lever inte längre i historien utan i nuet. Jag kan inte tillåta mig härja i det som redan hänt när det finns så mycket nytt att leva i istället. Oj, är ute på sidospår redan nu, det jag skulle säga var att jag kämpade mig genom denna hemska och mycket ledsna period i mitt liv och kom ur den utan min stora passion för att skriva. Jag skrev mycket under sorgearbetet och jag läste till och med högt på hans begravning, jag läste högt framför cirka 200 av hans släktingar och närmaste vänner (något jag fortfarande har svårt att förstå att jag verkligen klarade av). Sedan försvann det. Jag kunde inte längre författa ett vykort på en semesterresa, inte längre skriva dagbok eller tankebok.
I vissa fall känner jag att det kanske var bra att jag förlorade lusten att skriva, då åren efter detta är en mörk blandning av olika destruktiva beteenden från min sida. Jag kanske inte skulle må så bra som jag gör idag om jag hade skriftliga bevis på allt skit jag gått igenom och framför all skit som jag själv gjort. Nu är många av de minnena bortsupna och förträngda, där får de gärna stanna, jag minns tillräckligt mycket för att ha pallrat mitt söta arsle genom kognitiv terapi och helt ärligt blivit en mycket bättre människa. Jag kan dock nuförtiden uppfattas som kall och känslolös, något jag absolut inte är, dock så är jag ärlig och realistisk. Och i många fall så orkar jag inte linda in allt i bomull innan jag säger det. Till vissa i min närhet gör jag självklart det fortfarande, men inte alls i den utsträckning som den normale svensken brukar göra.
Jag har i vilket fall som helst bestämt mig för att börja skriva igen, det känns spännande och mycket läskigt. Och jag hoppas av att genom ta detta första steg snart få upp känslan och bli riktigt bra på det igen. Jag har snart varit gravid i 19 veckor och vill genom denna blogg både skriva av mig om min nya resa i livet, skriva om mitt nuvarande liv och även kunna dyka tillbaka i min historia då och då för att fiska upp galna historier.
Finns en ganska stor risk att detta blir det enda inlägget då jag inte är känd för att fullfölja saker och ting, speciellt när dom handlar om något som jag tycker är svårt eller lite läskigt. Men som sagt, jag vill ju få tillbaka känslan för att skriva och det lär jag ju inte få om jag aldrig skriver något.
Förr om åren älskade jag att skriva, jag tycker mig minnas att jag till och med var bra på det. Jag skrev dikter, noveller men min absoluta favorit var att skriva tankar och känslor. Eftersom jag började med detta i tonåren (då jag var ansedd som otroligt många adjektiv i klassen med spinkig och ful) så var tankarna kanske inte ljusa som solen en sommardag, men att skriva var mitt verktyg till att ta tag i allt som hände denna svåra period i mitt liv. Jag har sparat massor men vill inte läsa det idag, dels för att jag inte vill minnas de tråkigare perioderna i mitt liv samt att jag kanske spräcker min bubbla och förstår att jag kanske inte alls varit någon stjärna på att skriva… För det är just det jag skall komma fram till genom detta, att jag desperat vill hitta tillbaka till skrivandet, att jag åter vill finna den njutning jag minns att jag haft när jag tidigare i mitt liv spenderat timmar i färgglada anteckningsblock.
Min förmåga att kunna skriva om mina känslor och tankar försvann cirka en månad efter den mest tragiska händelsen i mitt liv (hittills). Den 9/9 1999 så hittade jag min dåvarande sambo död på vårat vardagsrumsgolv, Gebre var 23 år när han dog jag skulle fylla 22 några månader efter jag hittade honom. Han var min första stora kärlek och var nog den första kille som verkligen älskade mig. Vi fick tre och ett halvt år tillsammans och jag har idag svårt att minnas hur jag var som person innan denna dag. Jag har självklart massor av minnen, men denna händelse har raderat bort en hel del. I ärlighetens namn är det kanske så att jag inte behöver minnas så mycket, jag lever inte längre i historien utan i nuet. Jag kan inte tillåta mig härja i det som redan hänt när det finns så mycket nytt att leva i istället. Oj, är ute på sidospår redan nu, det jag skulle säga var att jag kämpade mig genom denna hemska och mycket ledsna period i mitt liv och kom ur den utan min stora passion för att skriva. Jag skrev mycket under sorgearbetet och jag läste till och med högt på hans begravning, jag läste högt framför cirka 200 av hans släktingar och närmaste vänner (något jag fortfarande har svårt att förstå att jag verkligen klarade av). Sedan försvann det. Jag kunde inte längre författa ett vykort på en semesterresa, inte längre skriva dagbok eller tankebok.
I vissa fall känner jag att det kanske var bra att jag förlorade lusten att skriva, då åren efter detta är en mörk blandning av olika destruktiva beteenden från min sida. Jag kanske inte skulle må så bra som jag gör idag om jag hade skriftliga bevis på allt skit jag gått igenom och framför all skit som jag själv gjort. Nu är många av de minnena bortsupna och förträngda, där får de gärna stanna, jag minns tillräckligt mycket för att ha pallrat mitt söta arsle genom kognitiv terapi och helt ärligt blivit en mycket bättre människa. Jag kan dock nuförtiden uppfattas som kall och känslolös, något jag absolut inte är, dock så är jag ärlig och realistisk. Och i många fall så orkar jag inte linda in allt i bomull innan jag säger det. Till vissa i min närhet gör jag självklart det fortfarande, men inte alls i den utsträckning som den normale svensken brukar göra.
Jag har i vilket fall som helst bestämt mig för att börja skriva igen, det känns spännande och mycket läskigt. Och jag hoppas av att genom ta detta första steg snart få upp känslan och bli riktigt bra på det igen. Jag har snart varit gravid i 19 veckor och vill genom denna blogg både skriva av mig om min nya resa i livet, skriva om mitt nuvarande liv och även kunna dyka tillbaka i min historia då och då för att fiska upp galna historier.
Finns en ganska stor risk att detta blir det enda inlägget då jag inte är känd för att fullfölja saker och ting, speciellt när dom handlar om något som jag tycker är svårt eller lite läskigt. Men som sagt, jag vill ju få tillbaka känslan för att skriva och det lär jag ju inte få om jag aldrig skriver något.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
