Har precis kommit hem från jobbet när min älskade Markus ringer. Hans kollega Makda har precis varit inne och berättat att hon blivit sjukskriven... På ombestämd tid... Hans andra kollega Malin är i Asien tre veckor till vilket betyder att Markus kommer jobba sjuukt mycket de närmaste veckorna. Nyheten får mig att gråta som ett litet barn, känner mig ensam och övergiven med min tjocka mage... Markus blir självklart också minst lika ledsen, plus att det är ju faktiskt han som får arbeta ihjäl sig, men mina känslor verkar numera ha ensamrätt speciellt på att gråta.
Jag blir riktigt matt av att gråta, samtidigt så känns det som om jag verkligen behöver göra det... Är det bara hormoner eller har jag varit lycklig alldeles för länge?
Beställde två tidningar på nätet idag, båda innehåller jättefina mönster på bebiskläder, nu ska jag bli barnklädesdesigner och ägna min lediga tid till att sy.
Tycka synd om mig själv och sy...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är ok att gråta, sakna och känna. Du känner också starkare pga hormonerna. Jag kunde börja gråta av reklam på tv! Om du gråter, låt det komma ut. Puss
SvaraRaderaSäg till om du vill ha sällskap.
SvaraRaderaTack bästa Susanne! Pussar i massor
SvaraRaderaLilla gumman då!
SvaraRaderaRing när du känner dig ledsen. Eller hojta till så kör vi en omgång Betapet :)