Karin = för slö för sitt eget bästa

Jag har ätit rostbiff och potatissallad varje kväll jag varit ensam flera dagar i sträck. Det är inte så att jag köpt ett jättepack och där av äter denna ensidiga kost, nej nej, jag går och handlar samma sak varje dag efter jobbet. Ett paket köpt potatissallad, ett paket med rostbiff, en gurka, en tomat, läsk och ett paket mums mums. Går hem och ger kissen mat, slevar upp min nyfångade mat på en tallrik och slevar i mig. Maken ringer och skäller på mig för att jag inte lagat någon mat och att jag inte åtminstone bytt maträtt, dock vågar han inte skälla för mycket av rädslan att jag inte ska orka äta något alls. Jag är slö och det är en halvdan protest för att jag är ensam så mycket, det är tråkigt att äta själv. Det är även tråkigt att laga mat. Tur att jag äter lunch ute varje dag, inte tur för ekonomin men tur för bebisen som annars hade fått en grymt enformig kost. Jag försöker dock dra ner på socker endast för bebisens skull… Jag äter galet mycket frukt istället, jag som aldrig ätit frukt i hela mitt liv! Som ung (cirka 5-6 år skulle jag tippa) försökte jag få igång en demonstration mot uttrycket ”frukt är godis”, för mig var ett kalas skit om man fick frukt i fiskdammspåsen. En dag förra veckan åt jag tolv kiwis på en dag… Kanske lite av en överdos men jag skippade i alla fall socker!

Jag är för slö för mitt eget bästa, om jag inte vore så slö kunde min mage vara fylld av läckerheter just nu, inte av halvtorr rostbiff och köpt potatissallad. Varierade dock min dessert idag, en sportlunch istället för fyra mums mums…. Living on the edge!