På morgonen när jag vaknade kändes allt okej (för att vara måndag). På vägen till jobbet kände jag en obehaglig ilska byggas upp i kroppen, detta fortsatte även när jag klev innan för dörrarna. Vid niotiden går jag på toaletten och börjar okontrollerat att storgråta, ingen aning om varför, har bara ont i magen och är så trött... Går ut på kontoret igen men får springa tillbaka till toaletten när en panikångest attack kastar sig över mig. Har svårt att andas och gråter hystersiskt i flera minuter. När det är klart går jag till Fanny, chefen, och berättar vad som hänt och säger att jag inte kan vara kvar på jobbet. Ringer och väcker Markus som kastar sig in i bilen för att komma och hämta mig. Efter en sån här attack är jag helt färdig så när vi kommer hem så lägger vi oss och sover ett par timmar.
Bestämmer oss för att åka till barnmorskan imorgon, för att ta reda på varför jag är så orolig. Jag tror att mitt senaste besök har gjort mig förvirrad och mer rädd och att jag nu blockerar allt som händer i min kropp.... Jag behöver gå till doktorn....
Markus är min klippa, han är en trygghet utan dess like. Jag är så vansinnigt glad att han finns i mitt liv och är stolt över att bära hans barn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar