Vad var det jag sa.....

Jaha, vad var det jag sa... Jag slutade skriva... Men skam den som ger sig.
Det har ju hänt en hel del sen jag skrev senast. Jag boade (så mycket jag kunde på dessa 50 kvadrat), jag mådde pyton (graviditet=blä), jag genomgick en "vanlig" förlossning (efter terapi på SöS och jag kan faktiskt rekomenedera denna variant till alla som är gravida...), fick genom det sistnämnda äntligen träffa vår fantastiska dotter Eira (helt hux flux var det mer än värt att må skit i massa månader och ha förbaskat jävla skitont under förlossningen).
Eira är värd hela jordens vikt i guld och mer därtill. Jag skulle inte byta henne mot varken världsfred eller botemedel mot världens alla sjukdomar....
Helt plötsligt öppnades dörren till en helt ny sorts kärlek, en kärlek som jag nu är helt säker på att man endast kan känna när man fått barn. Jag trodde att jag hade ganska bra koll på hur det skulle kännas sådär innan jag fick Eira, men icke sa nicke...
Denna kärlek jag har till vår dotter är helt vansinnigt underbar men ibland bara vansinnig.
Jag kan nästan primitivt morra när någon suspekt person närmar sig barnvagnen, jag (som tro det eller ej är ganska konflikträdd) skällde tillbaka på en gubbe som tyckte jag tog alldeles för mycket plats i rulltrappan med barnvagn...
(Och alla som känt mig länge och hört mig klaga på alla som går runt med barnvagnar på stan, JAG TAR TILLBAKA ALLT! Det var iofs några år sedan jag hasplade ur mig dessa klagomål så jag skyller både på att jag var ung och dum samt att jag nu (helt ologiskt) försvarar mig med att jag alltid varit så liten och nätt att det inte är mer än rätt att jag nu breder ut mig i rulltrappor och på gator och torg!
Faktiskt en tanke som slog mig många gånger under graviditeten, när jag som en heffaklump faktiskt fyllde ut ett helt bussäte och kanske mer därtill, att va sjutton, en sån spinkfis som jag alltid varit faktiskt är min tur att ta lite plats fysiskt. För ta plats på andra sätt har jag då alltid gjort...
Ja, ja, önska mig nu lycka till att kunna fortsätta blogga, jag tycker att jag har mindre tid till allt nu, jag måste ju trots allt spendera timme efter timme med att sitta och titta på min vackra dotter, även när hon sover.....